En konstant ångest.
Jag vill dela min ångest, bli tröstad och få höra att allt kommer bli bra.
Jag gråter ensam istället. Tyst och ensam.
Jag har över 30 års erfarenhet av tyst gråt, och av ensamhet. Det finns inte så mycket jag är bra på. Men det är jag faktiskt riktigt bra på. Att gråta tyst.
Igår kväll skickade min äldsta sons pappa en låt till mig.
En blomma utan blad
Den var väldigt träffande.
Vi har känt varandra i mer än halva mitt liv. 18 år för att vara nog räknad. Men vi delade på oss för 14 år sen.
Han känner mig väl. Mycket väl.
Nu tänker du "men dela din ångest med honom då". Och det gör jag. Så mycket jag kan. Försöker dela hur ja mår, men det är svårt.
// A med tyst tårar
