Jag börjar plugga heltid och hoppas jag klarar det. Känner mig helt tom inombords på känslor, vill egentligen bara stoppa huvudet i sanden och skita i allt. Precis allt.
Nu får vi hoppas att jag klarar detta. Annars får det väll va så. Kan inte göra mer än att försöka. Tyvärr saknas det stöd hemifrån. Men det hade jag väll aldrig vågat hoppas på häller.